Tunnsått på den fronten. Francosie Sagan Bonjour Tristesse var nog den enda jag ägnade mig åt. Till synes lättläst, men listigt skriven. Levnadsbejakande och ganska mörk historia. Känns som det finns en mängd liknande böcker som inte alls kvalar inte som klassiker utan som något helt annat, men där är förstås en hyfsat stor skillnad i klass på Saganboken och de andra.
Jose Saramago och Blindheten kanske också kan kvala in som klassiker? Han är ju ändå Nobelpristagare och Blindheten är väl en av hans kändare romaner. Trots att han envisas med att proppa sidorna fulla med ord utan antydan till styckesindelning, så tyckte jag mycket om boken.
Annars var väl Dostojevskij det klassikernamn som jag ramlade över ibland - någon läste honom, jag läste Knausgård som läste honom och någon annan läste någon annan bok där man läste Dostojevskij. Men ingen Dosto för mig i år, får skylla på småbarnsår fortfarande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar