söndag 27 februari 2011

För övrigt

Har jag på sistone bara skrivit inlägg i listan om 30 days of books. Jag smygläser lite andra bloggar och ser att de ambitiösa klämmer ur sig både saker om 30 days och massa annat, men för mig hinner jag ju inte ens det här med ett per dag...
Nåväl, i mitt bokliv nu läser jag Maskarna på Carmine Street och tänker på att Håkan Nesser nog också läst en och annan Paul Auster bok. På barnboksfronten får jag läsa Häxan och lejonet och nostalgiskt minnas den tecknade TV-serie som fanns en gång i tiden.

Dag 13 - Min favoritförfattare

När jag var yngre gjorde jag topplistor om allt man kan tänka sig och lite till. Skrev ned varenda Trackslista och gjorde egna listor över låtarna, räknade ihop årslistor. Författarlistor har jag också haft en och annan, inklusive underkategorier som vilka land mina lästa författare kommit från.
På list-tiden var det viktigt vem som var etta och största favoriten och vilka som klättrade uppåt eller dalade nedåt. Men, idag skriver jag inte så många listor längre, och har inte någon självklar nummer ett, vare sig författare, bok, skiva, låt eller grupp.
Välja ska jag ju göra ändå, och då blir det ingen mindre än vår vän Fjodor Dostojevskij.

Varför Fjodor?
Jo, det finns några, kanske ett tjugotal, riktigt omtumlande böcker jag läst. Många böcker är bra eller till och med riktigt bra eller gripande eller något annat positivt, men för mig finns det bara ett litet fåtal böcker som blivit något lite ytterligare mer. Jag hittar nu inget bättre ord än omtumlande för det. Det gemensamma för de böckerna är väl att de suger in mig i boken och när jag lägger undan boken är det för en liten stund svårt att skilja mellan boken och verkligheten kring mig. Den känsla jag fått av texten dröjer kvar när jag lägger undan boken och när jag tittar kring mig är jag jagad som Raskolnikov, vilse som en Austerfigur eller absurdt infångad som Josef K.
Dostojevskij är nog den författare vars böcker oftast gjort mig så här omtumlad och liksom bortkollrad från verkligheten. Det är förstås hans stora klassiker Idioten, Brott och straff samt Bröderna Karamazov som givit mig den känslan. Andra böcker av honom har också varit läsvärda, men gav inte den där magiska omtumlande känslan. Utöver att han skrev flera så där omtumlande böcker så är det dessutom en bonus att han fascinerar som person. Det finns en samling krönikor, En författares dagbok, där han friskt blandar skarpa iakttagelser men primitivt judehat och någon slags rysk nationalism. En läsning som fascinerar lite där någon kan tänka så djupt och samtidigt så taffligt.

lördag 26 februari 2011

Dag 12 - En bok jag förr älskade men inte älskar längre

F-n, vad svåra kategorier de hittat på.

Pass på den, kommer absolut inte på någon...

Dag 11 - En bok jag hatade

Hat är ett starkt ord.
Jag vet inte om så många böcker förtjänar ett så starkt omdöme. Böcker är ju per definition en god företeelse. Åtminstone för mig vill säga, men det kanske inte är så enkelt som jag tänker... Kanske finns det böcker som är riktigt värda att hata... Mein kampf? Ett antal böcker i självhjälpsgenren, där känslan är att man mest vill tjäna pengar? The Game för den verkar ha en lite unken syn på tjejer och samliv? Spekulerande böcker om brott, där syftet också är att tjäna pengar? Kanske finns det någon bok där som verkligen är värd att hata.

Jag utser nog ändå Änka i ett år av John Irving som min hatbok idag. Varför? Jo, det var en så riktigt dålig bok, ointressant och ordrikt uppblåst. Det i kombination med någon intervju jag läste med Irving där han verkade ha en självbild som Den Store Amerikanske Författaren gjorde att jag stör mig enormt på honom och hans bok. (Jag har aldrig läst något annat av Irving, men sett filmen Ciderhusreglerna som inte heller gladde mig.)

torsdag 24 februari 2011

Dag 10 - Bästa klassiska boken

Det är Fjodor Dostojevskij och Idioten. Möjligen i konkurrens med Bröderna Karamazov. Djup, gripande och fantastisk litteratur.

onsdag 23 februari 2011

Dag 09 - En bok du inte trodde du skulle gilla men som du älskade

En omöjlig fråga kanske. Om det är en bok jag inte tror jag kommer gilla så är oddsen inte jättestora att jag kommer läsa den...
Ok, om man ändrar lite då - en bok jag inte hade så höga förväntningar på, men blev positivt överraskad av - då funkar det. David Lagercrantz Syndafall i Wilmslow, den hade jag faktiskt inga särskilda förväntningar på alls. Fick den som en oväntad extrapresent och visste alls inget om den. Men, vad glad jag blev för det är faktiskt en riktigt bra bok. En oväntad blandning av mordgåta, historiska fakta, matematik och lite annat som fungerar finemang.

tisdag 22 februari 2011

Dag 08 - Mest överskattade boken

Carina Rydberg Den högsta kasten. Visst gick den att läsa och sämre böcker finns ju ute i boklådorna, men jag förstod aldrig, aldrig varför den blev så omtalad och hyllad. Hon lämnade ut namn på lite kändisar som hängde i baren och lämnade ut sin och någon advokats relation (visst var han advokat?) men jag förstod aldrig varför det var värt att ge så mycket uppmärksamhet. Sorry, Carina

Dag 07 - Mest underskattade boken

Oerhört svårt... Underskattat, det finns ju inom litteraturen ganska många olika genrer där olika verk värderas olika väl. Jag gillar en lite udda författare som Philip K Dick som skriver science fiction. Han är ju knappast känd för den stora massan, inte heller riktigt finlitteratur men man kan ju inte kalla han underskattad eftersom han är ganska ansedd inom science fiction världen (tror jag, det är ju inte riktigt en värld jag håller koll på).

Ok, välja ska jag så då säger jag Den röda anteckningsboken av Paul Auster. En ganska okänd bok av Auster, till synes lite en bagatell men en väldigt roande bok som på något sätt fångar essensen av Auster när han är som bäst.

söndag 20 februari 2011

Dag 06 - En bok som gör mig ledsen

Dennis Lehane och Gone Baby Gone sade min fina vän som såg rubriken. Det är ju väldigt sant, den är riktigt mörk och utan hopp. Dessutom känns den alltför nära verkligheten för att kunna vifta bort som saga...
Jag bökar ändå och väljer en egen, den jag läser just nu
Sofi Oksanen och Utrensning. Den är inte mörk så att varje sida är dyster eller eländesskildringar, men den gör mig ledsen och lite uppgiven  över de stackars personerna i boken. De har liksom aldrig någon chans, av extremister av alla slag blir de behandlade som skräp och hur de än väljer blir det liksom fel.

Dag 05 -En bok som gör mig glad

Svårt att välja en... Finns ju ganska många som gör en glad på olika sätt... Efter att funderat lite så väljer nog ändå så här:


Wislawa Szymborska är en alldeles fantastisk polsk poet och Aldrig två gånger var första gången jag hittade henne. I mitten av 1990-talet fick hon trevligt nog Nobelpriset, nu vet jag inte om hon längre skriver eller om hon dragit sig tillbaka på ålderns höst.
Diktsamlingar är egentligen inte min passion, utan jag är en romanläsare väldigt mycket mer. Det finns också väldigt många dikter som inte säger mig något alls, eller som jag inte alls förstår vad de vill säga mig. Men men Szymborska är det något annat. Hennes dikter är vacka, vardagliga betraktelser med oväntade djup och ofta ganska roliga. Läs om ni inte redan upptäckt henne!

lördag 12 februari 2011

Dag 04 - Favoritbok i den favoritserie

Bästa boken i Rebus-serien? Ja, för mig är det Den hängande trädgården som gjorde störst intryck. När jag nu skriver om den borde jag förstås haft den uppdaterad eller fräsch i minnet, men det har jag inte alls utan jag får förlita mig på min minnesbild från kanske 7-8 år sedan. Jag gillade den mörka stämningen i boken, att Ian Rankin kunde få till stämningen utan att frossa i blod och psykopatmördare. Hjälten Rankin var ju också en riktig antihjälte, nedgången, sabbade relationer och otrevlig. Han gillade inte heller opera eller jazz, utan bodde i sin sunkiga lägenhet och lyssnade på rock. Den hängande trädgården vill jag minnas hade bra personligheter kring polisen Rebus - gangstern Big Ger och Rebus dotter, vars namn jag glömt, var med mycket i historien. Jag minns faktiskt inte helt handlingen, men Rebus dotter hade ju varit med om en olycka, eventuellt på grund av Rebus arbete och det fanns en oro kring det. I de senare böckerna försvann Rebus familj ut i marginalen, kanske logiskt med tanke på Rebus liv och personlighet, men som jag minns boken var det en tillgång då de var med.

Vad jag funderar lite på är vad jag tyckt om boken ifall det inte varit den första i Rebus-serien. Ifall tidpunkten för den varit en annan, och hur det varit att läsa om den idag? Har bläddrat lite på nätet efter andras recensioner eller kommentarer och det är väl överlag ganska ljumma, typ boken är helt ok men inte mer:
http://etthemutanbocker.blogspot.com/2009/02/ian-rankin-den-hangande-tradgarden.html

Ungefär så lät det på andra också, fast kanske inte lika välformulerat. Nåväl, jag tror jag bestämmer mig för att inte läsa om boken och fortsätta tänka att det är en riktigt bra deckare.
Förresten diskuterar hon i länken en del om titeln som hon tycker är menlös. Jag har alltid tänkt att den syftar på Cure-låten "The Hanging Garden", som jag en gång lyssnade mycket på. Sambandet mellan boken och låten får jag iofs inte ihop mer än att båda skapar en dyster stämning, men kanske är det gott nog som likhet. Rankin är (var?) förtjust i att döpa böcker efter låtar eller skivor. Exit Music, Let It Bleed, Dead Souls, Black & Blue...

måndag 7 februari 2011

Dag 03 - Din favoritserie

Ja, det här var inte så självklart... Min favoritserie? Jag försöker komma på vad det egentligen finns för serier jag följer eller följt med något intresse... Sagan om ringen trilogin förstås, New York trilogin, Stig Larssons Millenium förstås, Sjöwall/Wahlöö gillade jag ju mycket en gång i tiden och funderar då och då på att läsa om. Peter Robinson tror jag att jag läst alla i serien, men efter att toppat med första boken har Robinson varit mer ojämn. Ann Cleeves böcker om Perez på de blåsiga öarna är riktigt, riktigt bra.

Men, en serie var det jag skulle välja och idag får det bli Ian Rankin och hans serie och konstapel Rebus. En klassisk deckar-hardcore serie med den ärrade, slitne och alkoholiserade manlige polisen. De övriga karaktärerna är också som de ska vara i genren, från Rebus kompis/nästan-flickvän, den begåvade tjejen som är på väg att gå i Rebus fotspår samt chef-Derek som har noll koll men filar på sitt yttre och gosar med media. Egentligen är det alldeles för mycket klyschor i serien för att det ska funka, men jag gillar det verkligen ändå. Kanske är det för Rankin drivit klyschorna riktigt ordentligt, Rebus är inte bara lite sliten och gillar whisky utan han sitter på nätterna på skumma barer och dricker rediga mängder. Socialt liv har han inget, han försummar sin vuxna dotter och vänner vet han inte längre vad det är. Särskilt de första böckerna i serien fångade mig Svarta sinnen, Den hängande trädgården och Fallen, var deckaren jag riktigt fastnade i och bara storgillade. Musikreferenserna, det dystra, mörka Skottland där Rebus vandrade gatorna nattetid och dessutom spännande historier. De senare böckerna i serien har väl inte fångat mig på samma sätt och Rebus sista fall var väl helt ok, men jag fick riktigt anstränga mig för att ta mig genom boken. Vet inte om det var för att man efter en tid börjar kunna Rebus-konceptet eller om tiden liksom hunnit ikapp serien. Men Den hängande trädgården som påskdeckare under några regniga dagar det är så man vill ha sina deckarupplevelser.

lördag 5 februari 2011

Hela listan

Day 01 – Best book you read last year
Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times
Day 03 – Your favorite series
Day 04 – Favorite book of your favorite series
Day 05 – A book that makes you happy
Day 06 – A book that makes you sad
Day 07 – Most underrated book
Day 08 – Most overrated book
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving
Day 10 – Favorite classic book
Day 11 – A book you hated
Day 12 – A book you used to love but don’t anymore
Day 13 – Your favorite writer
Day 14 – Favorite book of your favorite writer
Day 15 – Favorite male character
Day 16 – Favorite female character
Day 17 – Favorite quote from your favorite book
Day 18 – A book that disappointed you
Day 19 – Favorite book turned into a movie
Day 20 – Favorite romance book
Day 21 – Favorite book from your childhood
Day 22 – Favorite book you own
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t
Day 24 – A book that you wish more people would’ve read
Day 25 – A character who you can relate to the most
Day 26 – A book that changed your opinion about something
Day 27 – The most surprising plot twist or ending
Day 28 – Favorite title
Day 29 – A book everyone hated but you liked
Day 30 – Your favorite book of all time

Och jag skummar den och tänker att några delar kommer vara nedrigt svåra att svara på...

fredag 4 februari 2011

Day 02: A book that you’ve read more than 3 times

Ja, det är ju inte hur många som helst... Jo, det är det egentligen fast flertalet är typ Barbapappas nya hus, som väl har sina poänger men kanske inte är min största litteraturupplevelse. Sagan om ringen har jag definitivt läst flertal gånger - inte så orginellt men en stor läsupplevelse. Första gången var jag nog 11-12 och hittade den slitna pocketboken i föräldrarbokhyllan, tog den utan att riktigt veta vad det var för bok, men blev helt fascinerad. Sedan någon gång som lite äldre, och senaste när filmerna kom, under en kall vintersemester i fjällen när alla backar var avstängda för kylan.

torsdag 3 februari 2011

Day 01 – Best book you read last year

Hakar på den eminenta idén från Bokhora om ett inlägg/dag med ett tema per dag. Säkert är att jag kommer gå bet på att få in ett inlägg per dag, men vi kör så får vi se vad det blir...

Bästa boken förra året? Frågan är lite svår, jag är riktigt dålig på att minnas vilken bok jag läste när och har riktigt, riktigt svår minnas böckerna under våren förra året. Men, men denna lilla reservation, utropar jag ändå en vinnare - Alice Munro och novellsamlingen Nära hem. Dessa små, till synes ganska anspråkslösa berättelser gjorde mig oerhört imponerad och var en riktigt, riktigt stor läsupplevelse. En sådan man plöjer sig genom 10 halvdana böcker bara för att få vara med om. Läs, läs, läs, ni som ännu inte haft lyckan att hitta Alice Munro!