Jag trodde faktiskt inte att en bokrecension kunde väcka så här mycket reaktioner, men det gjorde Jens Liljestrands recension av Jens Lapidius senaste deckare om Stockholms undre värld.
Jag läste recensionen i DN, fattade först inte grejen med den och slutade läsa för texten var jobbig och ansträngd att ta sig genom. Av någon anledning började jag läsa igen och då föll det liksom på plats att det handlade ju om ett väldigt medvetet stilgrepp och inte någon ansträngd vill-vara-hipp. Recensionen kändes rolig och träffande i vad som inte riktigt funkar med böckerna. Jag tycker dock inte alls den är elak, men när jag kikar på kommentarerna till recensionen tycker många att den är just elak och en brutal sågning.
Festligt hursomhelst att en bokrecension kan få igång folk så mycket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar