Klappade böcker

Julen 2010 är över och den stora frågan är förstås - Hur blev bokutdelningen under granen? Jo, den är jag nöjd med - hårda paket är fortfarande roligt när man passerat 35, särskilt när de har den sympatiska fyrkantiga formen som avslöjar att en bok döljer sig under julpappret.

Själv fick jag 3 böcker - Knausgård Min kamp, Paul Austers senaste (Osynlig heter den om jag inte missminner mig alldeles) och från jobbet en novellsamling med svenska författare till förmån för Rädda barnen. Auster har jag inte börjat med ännu, men ser fram emot. Jag hade en riktigt Austermani för ett antal år sedan, där jag läste allt jag kom över med honom. New York trilogin är en av mina riktigt stora läsupplevelser. Sedan skrev han ett antal, riktigt bra, böcker som i princip var variationer på samma tema, samt den fascinerande lilla Den röda anteckningsboken. Med något undantag har han Auster sedan inte alls fascinerat mig under senaste åren (det finns en riktigt vidrig bok om en hundsate han skrivit, akta er för den!), men jag hoppas ju varje gång att han ska hitta tillbaka till sin högform från en gång i tiden.

Knausgård hade jag inte planer alls på att köpa, eller ens låna. När jag skummat intervjuer och recensioner har det mest verkat handla om en arg uppgörelse med en alkispappa och en väldigt utlämnande, privat bok. Mest mediahype och lite innehåll har jag nog tänkt. Efter att börjat på boken är känslan helt annorlunda, säkert privat och utlämnande, men framförallt en bok med stil och klass. Fortsätter resten lika väl, är det väldigt bra.

Novellsamlingen verkar som novellsamlingar alltid är, svajig och ojämn. Men, skönt koppla av en stund med en kort novell och hittills har det inte varit några totalhaverier (även om det inte heller varit noveller av Carver eller Alice Munroklass, men det kan man ju inte riktigt vänta sig). Helen Turstens novell gillade jag, Johan Theorin spann vidare på sina Ölandsgestalter och lite nya upptäckter finns att göra - tack jobbet för den.

Dessutom gav jag bort två böcker. Keith Richards självbiografi till pappa samt Mio min Mio till äldste sonen, båda verkade nöjda. Mio får jag ju fördelen att vara med på också (åtminstone hälften), och det är lite skillnad på att ägna sig åt den jämfört med Hotell Gyllene Knorrenböckerna....