2011 - Deckare

Deckare får givetvis ett eget uppslag - denna specialgenre som alltid ska föräras ett par egna hyllor i bokhandlarna. Det svåra att sammanfatta deckarläsning är för mig alltid att jag har nedrans svårt att komma ihåg riktigt vad jag läst för några historier. Även om det är riktigt bra deckare kan jag ibland ändå inte riktigt minnas dem efteråt. Förvisso kan det ju vara så med andra böcker också, men deckare är värst.

Minnesvärt var i alla fall att upptäcka Arne Dahl, långt efter alla andra men precis innan filmatiseringarna av böckerna hans. Ann Cleeves avslutning på Shetlandsserien kvalar också in i kategorin bra deckare som höjer sig över resten. Dennis Lehanes KenzieGennaro-comeback med En mörk välsignelse var förstås också en bra deckare.
Men annars... Jag minns titlarna på ett par stycken och känner på mig att jag glömt ett gäng lika fort som jag avslutade dem. Mest deckarsugen inför 2012 är jag nog på Magnus Montelius deckare, stämmer mina förhandsvibbar av den är den väl värd att ha med på deckarlistan 2012.

Sommarböcker

Kvällarna börjar bli lite mörkare och tanken kommer att också denna sommar någon gång ska ta slut. Flera tanker åker genom huvudet, men här på bloggen plockar vi bara ut boktanker som far genom huvudet. Den stora tanken är då förstås - Hur har boksommaren 2011 varit?

Jo, boksommaren har inte varit dum alls. Flera bra böcker, och enda missen var väl att upptäcka meddelande från biblioteket på mailen om att jag var försenad med flera böcker.
Murakamis 1Q84 första delen inledde sommaren och var en sån där riktigt, riktigt bra bok. 2011 har jag nu läst tre Murakami böcker och det är fascinerande hur man på något sätt hela tiden anar att där finns något stort ogreppbart i texten som inte riktigt låter sig fångas. Samtidigt är böckerna ju lättlästa, gripande och rörande historier. På ett plan till och med tydliga historier, men samtidigt känns det som att det handlar om viktiga, mystiska, ogreppbara saker. Andra delen finns ju redan på svenska, så planen är att skaffa den ganska snart och sjunka in i nästa 1Q84.
Dennis Lehane och En mörk välsignelse var också en bra bok. Lehane är aldrig dålig, och hans deckarduo Gennaro/McKenzie är favoriter i genrer. Lika bra eller lika nattsvart som Gone Baby Gone var det inte och lite funderar man på om det faktiskt blev alltför svart och mörkt för Lehane den gången att avsluta serien med.
Ajvide Lindqvist Hanteringen av de odöda var väl den minst bra i boktrion, men likväl läsvärd. Lite långtråkig ibland. Tyckte faktiskt mer om hans långnovell om de odöda i samlingen Pappersväggar.
Och nu fortsätter sommaren med Knausgård och Min kamp 2. En briljant inledning, men sedan dalar den något. Tror på att han snart kommer igen och lyfter likt första delen.
Glad sommar!

Dag 06 - En bok som gör mig ledsen

Dennis Lehane och Gone Baby Gone sade min fina vän som såg rubriken. Det är ju väldigt sant, den är riktigt mörk och utan hopp. Dessutom känns den alltför nära verkligheten för att kunna vifta bort som saga...
Jag bökar ändå och väljer en egen, den jag läser just nu

Sofi Oksanen och Utrensning. Den är inte mörk så att varje sida är dyster eller eländesskildringar, men den gör mig ledsen och lite uppgiven  över de stackars personerna i boken. De har liksom aldrig någon chans, av extremister av alla slag blir de behandlade som skräp och hur de än väljer blir det liksom fel.