Biografier

Jag har, sedan ganska länge, en tendens att dras till självbiografier, eller biografier över personer. Inte alltid ens personer som jag känner så väl till, eller har intresserat mig för, utan det finns något över själva formen/genren som lockar mig. Bra biografier nöjer sig ju ofta inte med att berätta om personen, utan berättar också om familj, folk kring huvudfiguren och inte minst om tiden och platsen där det utspelar sig. Biografier kan förstås vara ganska sunkiga på olika sätt, särskilt när de tydligt är skrivna med syfte av att visa upp en viss bild av personen. I valtider brukar det dyka upp ett otal biografier om politiker och de har jag alltid aktat mig noga för. Överhuvudtaget är politiker som skriver memoarer föga lockande. Jag misstänker alltid starkt att de inte alls gör så för att berätta något verkligt eller något jag vill veta, utan jag tror mest de gör så för att propagera för sin politik eller rättfärdiga sina handlingar. Biografier kan också kännas lite sunkiga då de handlar om stjärnor som vill verka så coola som möjligt. Mötley Crüe biografien var till exempel ganska underhållande och intressant, men jag uppfattade den också som ganska utstuderad i hur bandet (eller deras PR-manager) ville framställa dem.

Bra är däremot:
Hanna Hellqvist "Karlstad zoologiska". Hellqvist skriver krönika i DN och hörs på morgonprogrammen i P3 i vanliga fall. Den här boken handlar dock om hennes ganska orginella pappa, som var en djurälskare av rang och verkar haft svårt att få ihop vardagen. Det som gör det riktigt bra är både den fina skildringen av denne udda man men också sammanhanget han fanns i och hur hans relation till dottern Hanna var. Egentligen kanske det inte är en biografi över pappan, utan framförallt en berättelse om relationen mellan pappan och dottern.

Nils Claesson "Blåbärsmaskinen" Boken är ett, inte så insmickrande porträtt, av pappan Stig Claesson, Slas. Jag har aldrig läst något av Slas och saknar helt relation till hans böcker eller person, men blev gripen av boken. Det verkar inte varit särskilt enkelt att vara barn till den store författaren, som framstår som ganska självupptagen och på flera sätt som ett litet barn själv. Boken är skickligt skriven, i stycken som fragmentariska minnesbilder som tillsammans får utgöra helheten. Långt från traditionella Stig föddes år blabla i staden blabla. Skulle kunna blivit bedrövligt ambitiöst och anklagande, men han lyckades undvika den fällan, Nils Claesson.

Anthony Kiedis "Scar Tissue" En bok som många verkar tycka är mest en klyschig rock n rollbok av sunkig sort. Och visst är det mycket sex, drugs & rock n roll utan någon djupare eftertanke eller större insikter. Men jag tror det jag gillade var att boken kändes ärlig, som att det här är Red Hot Chilipeppers sångaren ganska osminkad. Jämfört med till exempel Marilyn Manson biografin som jag tyckte var extremt utstuderad för att göra intryck och få uppmärksamhet, så blev Scar Tissue mycket intressantare att läsa för det känns som man kommer väldigt mycket närmre personen Kiedis ärn vad man gör i de flesta biografier.