Klassdeckare

Arne Dahl var författaren i ropet här hemma under julhelgerna. Både med TVserie Misterio, men framförallt med de första böckerna jag vågat mig på av honom Dödsmässa och En midsommarnattsdröm. Dahls deckare handlar, som många väl redan vet, om A-gruppen, en slags elitteam av poliser som får särskilt knepiga fall att ta sig an. Jämfört med många andra deckare är det betydligt mer gruppfokus än annars. Istället för en/två luttrade hjältar som jagar skurkar får vi träffa ett rikt persongalleri, både gänget i A-gruppen och sedan ett antal andra mer eller mindre viktiga bifigurer. Skönt att slippa den vanlige van Veetereen/Rebus/ochsåvidare hjälten som harvar på, dricker whiskey och muttrar. Och imponerande att det faktiskt funkar att göra gruppen intressant. Jag dök ju in på Dödsmässa, en bok mitt i serien men det funkar ändå att figurerna blir intressanta och levande.

Själva historien brakar loss med ett superspektakulärt bankrån där flera gisslan tas, bland annat polisen Hjelms exfru. Elitgruppen A-gruppen kopplas in tillsammans med alla upptänkliga andra inom polisen för att försöka lösa situationen. Historien hinner sedan ta ett antal olika vändor fram och tillbaka innan en ganska dramatisk upplösning.

Det som gör Dödsmässa till en riktigt bra deckare är inte minst att Dahl lyckas göra den spännande, så där deckarspännande så den är svår att lägga från sig. Samtidigt är det ju på flera sätt mer komplex än vanliga nagelbitare brukar vara. Historien är ihopflätad med flera berättare, parallellspår om andra värlskriget, kalla kriget och USAs invasion av Irak. Det ger i några delar lite mer läsmotstånd, men jag tycker det fungerar utan att stöka till historien.

Jag blev också riktigt imponerad av flera dialogdelar och beskrivningar av hur figurerna tänker och resonerar. Poliserna Hjelm och Holm har en scen där de skriver ett sms till Hjelms exfru som är gisslan i ett bankrån, och det är en lysande skildring både hur de försöker skriva meddelandet och hur exfrun tänker när hon tar emot det.

Allt som allt, kanske den bästa deckaren under 2011?