Nyss var det sista, sista inlägget om 2011. Men, det visade sig att det inte alls var färdigt riktigt, så här blir ett bonusinlägg om 2011, efterskrift, tillägg... Det som inte kom med
Emil Jensen och låten "Lite väl John och Yoko" dök hela tiden upp i mitt huvud när jag läste Norwegian Wood. Är det inte samma historia fast berättade på 3½ minut respektive i en rik roman?
Geografiskt blev det nog mest Storbritannien. En del USA och sedan lite av varje - Norge, Finland, Portugal, Frankrike, Sverige, Japan och säkert några till...
Ett dilemma när jag tänker tillbaka på 2011 är att välja årets bästa svenska bok. Egentligen står matchen mellan två böcker: Mordets praktik av Kerstin Ekman och Dödsmässa av Arne Dahl. Båda två är utmärkta böcker, men på olika sätt och jag har läst dem på väldigt olika sätt. Dödsmässa är ju en deckare, välskriven och med ambitioner på att väcka mer tankar än dussindeckaren, men likväl en deckare - hyfsat lättläst och spännande så det är svårt att lägga den från sig. Mordets praktik är inte heller svårläst, men den har förstås inte samma tempo eller bladvändarspänning som en deckare. Jag tyckte väldigt mycket om miljöskildringarna av gamla Stockholm och de inre funderingarna hos den gode doktorn, men av det blir det inte bladvändarspänning utan god litteratur. Två väldigt olika läsupplevelser helt enkelt, slutsats att här inte koras någon vinnare utan dött lopp mellan deckaren och Kerstin E.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar