Sju jävligt långa dagar...

var inte en särskilt minnesvärd bok.
Manlig chic-lit skulle man väl kunna ha som genre. (Men, jag har aldrig läst någon riktig chic-lit, så det bygger väl bara på mina förutfattade åsikter...)
Nick Hornby inspirerat stod det någonstans, och det fanns väl någon vag beröringspunkt men inte så mycket. Hornby lyckas skapa romanfigurer som är levande och värda att engagera sig i, det fanns inte mycket av det i Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar. Dessutom är Hornby riktig rolig att läsa, och visst fanns det en och annan smålustig scen i Sju men det kunde gärna varit många fler, eller varvade med lite mer intressant.
Det som var tröttsamt var nog förutsägbarheten i boken. Ett gäng ganska stereotypa karaktärer får vara med i ett gäng halvcrazy situationer och så var boken klar.
Men, men, trötta höstkvällar innan ögonlocken ramlar igen var det väl helt ok nivå på boken, men bättre än så blev den aldrig.

Några amdra bokbloggar verkar tycka att boken är riktigt kul och skruvat rolig, men där hade de fel ;-)

Så börjar det: "Pappa är död" säger Wendy så där lite i förbifarten, som om det hänt förr, som om det hänt varje dag."
Annat jag tänkte på: Var det inte längesen Nick Hornby kom ut med någon ny bok?