Men, inte varje år blir jag lika glad som jag blev i år - Tomas Tranströmer, kanske den förste poet jag tyckte var bra så där på riktigt, och nog faktiskt den poet jag alltjämt värderar högst. Bildspråket hans är helt makalöst, och allt annat med... Ja, analysera hans storhet lämnar jag åt andra som gjort det mycket klokare och bättre, men riktigt, riktigt bra är han och riktigt, riktigt rätt var det att han fick priset.
Och att tycka så här verkar inte direkt vara något ovanligt, tror inte jag läst en enda kritisk text om Nobelpriset till Tranströmer. Annat verkar det varit då Harry Martinsson fick priset 1974, sedan kan man ju fundera på om det beror på ett annorlunda debattklimat, en mer internationell pristagare eller annat...
Dessutom var det ju pluspoäng med Tranströmströmer-priset eftersom han inte endast är poet, utan tidigare även varit psykolog. Yiipee!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar