Wislawa Szymborska är en alldeles fantastisk polsk poet och Aldrig två gånger var första gången jag hittade henne. I mitten av 1990-talet fick hon trevligt nog Nobelpriset, nu vet jag inte om hon längre skriver eller om hon dragit sig tillbaka på ålderns höst.
Diktsamlingar är egentligen inte min passion, utan jag är en romanläsare väldigt mycket mer. Det finns också väldigt många dikter som inte säger mig något alls, eller som jag inte alls förstår vad de vill säga mig. Men men Szymborska är det något annat. Hennes dikter är vacka, vardagliga betraktelser med oväntade djup och ofta ganska roliga. Läs om ni inte redan upptäckt henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar