tag:blogger.com,1999:blog-88925367247635449822024-03-19T06:41:35.335+01:00Jag har en bokbloggUnknownnoreply@blogger.comBlogger82125tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-2338621100065975622012-03-09T19:00:00.000+01:002012-03-09T19:00:59.558+01:00Njaekänns det om Patti Smiths självbiografi <em>Just Kids</em>. Kanske hade jag för höga förväntningar, men efter 3/4 delar av boken känns det som enormt mycket namnuppradning av folk jag inte känner till. Och på något sätt blir det aldrig så engagerande som jag hoppats, jag var ju faktiskt nyfiken på Patti Smith. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFjG-xUwHiIlG2DbzgUiMpPwPbcbf7EIYJbaMcDbkqyfbrf4iJrbc5fV04jq0QNWRiCK6dP_YuZJnScXJY82JG4JHA8tdxf52aBbTJZ3UGj3WQ9jya44taRvP4bpM0V6KEEbzGeRXz81o/s1600/kids.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFjG-xUwHiIlG2DbzgUiMpPwPbcbf7EIYJbaMcDbkqyfbrf4iJrbc5fV04jq0QNWRiCK6dP_YuZJnScXJY82JG4JHA8tdxf52aBbTJZ3UGj3WQ9jya44taRvP4bpM0V6KEEbzGeRXz81o/s1600/kids.jpg" yda="true" /></a></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-63793558227308171522012-02-23T22:11:00.001+01:002012-03-19T21:57:08.029+01:00Läst 20127. Patti Smith <em>Just Kids</em><br />
6. Arne Dahl <em>Upp till toppen av berget</em><br />
5. Leif GW Persson <em>Den döende detektiven</em><br />
4. Karl-Ove Knausgård <em>Min kamp 3</em><br />
3. Arne Dahl <em>Mörkertal</em><br />
2. Slash / Anthony Bozza <em>Slash</em><br />
1. Arne Dahl <em>En midsommarnattsdröm</em>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-36531293561851618962012-02-17T18:00:00.002+01:002012-02-17T18:00:08.353+01:00Vad lockar mest...1. På Karlbergsvägen 66 i Stockholm ligger Günters, Sveriges bästa korvkiosk. Omgivningen av välbyggda flervåningshus i sten som uppfördes under begynnelsen av förra seklet.<br />
<br />
2. Jag sov när han dog. Jag hade ringt till sjukhuset för att än en gång säga godnatt, men han hade försvunnit in i morfindimmorna.<br />
<br />
3. Ett hotellrum i Tenderloin District, torskdistriktet i San Franscisco. Det är april 1988 och Valerie Solanas ligger och dör i lugninflammation på en smutsig madrass och nedkissade lakan.<br />
<br />
4. -Jag såg ingenting.<br />
Paul Hjelm suckade djupt och innerligt.<br />
<br />
5. Dagen då ingenting längre skulle förbli vad det varit i Raimund Gregorius liv började på samma sätt som otaliga andra dagar. Kvart i åtta gick han från Bundestrasse ut på Kirchenfeldbrücke, som från själva stadskärna leder över till läroverket.<br />
<br />
Så börjar de fem olika pocketböcker jag har framför mig, alldeles nyinköpta. Frågan är vilken som lockar mest att bli läst efter att läst de två inledande meningarna...Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-54435269743450744912012-02-16T19:11:00.000+01:002012-02-16T19:11:31.508+01:00FemDessa barnäventyrsböcker om Julian, Dick, George, Anne och hunden Tim som jag slukade under lågstadiet får jag nu chansen att ägna mig åt igen. Inte helt av eget intresse förstås, utan 7åringen har fastnat för dem. En del kvalité måste det finns i de där böckerna eftersom de faktiskt fångat intresset hos min pappa, mig och nu min 7åring. <br />
Historierna är klassiska äventyrshistorier med schyssta barn som håller ihop och klassiskt elaka skurkar som är farliga men förstås fångas in utan att lyckats skada någon på riktigt. Flera kapitel har också riktiga cliffhangers som förstås ger protester när man ska lägga bort boken. <em>Fem går i fällan</em> har just blivit utläst och den var inte så dum alls enligt mig och fantastiskt spännande enligt 7åringen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiccuhbP28YIvRqpwlz-dakLw57lzQwqL_M93BdhJnpTdpay-pRhzLgDFtJRBG8kO1ew52z4zbpkziRXpsdPgPt0XGqEgGuiO-swTJbmXke4Esus13j7VzPIqCzjz4uQCmlbFFNy1zOMo/s1600/4001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiccuhbP28YIvRqpwlz-dakLw57lzQwqL_M93BdhJnpTdpay-pRhzLgDFtJRBG8kO1ew52z4zbpkziRXpsdPgPt0XGqEgGuiO-swTJbmXke4Esus13j7VzPIqCzjz4uQCmlbFFNy1zOMo/s320/4001.jpg" width="320" yda="true" /></a></div><div align="left" class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Nu är det hos 7åringen dags för nästa Enid Blytonserie, Äventyrens. Lite blandade känslor för mig, jag gillade de bättre än Fem men är inte helt säker på att lustigheterna med den pratade papegojan är lika roande nu som 37åring.</div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-33197022991795991082012-02-12T20:03:00.000+01:002012-02-12T20:03:01.612+01:00Bokbloggsjerka om recensioner<strong><span style="color: green;"><span style="color: black;">Bokbloggsjerka rullar på under helgerna och nu undras det så här:</span></span></strong><br />
<br />
<strong><span style="color: green;">Vad tycker du om att läsa i en recension (förutom själva recensionen då): författarinformation, ev. filmatiseringar, länkar till sidor som t.ex. Goodreads, Boktipset etc? Kort sagt: hur ser den ultimata recensionen ut enligt dig?</span></strong><br />
<br />
<span style="color: green;"><span style="color: black;">Första jag tänker då är nog att jag har behov av att det är någorlunda tydligt, alltså att jag kan förstå vad för slags bok det är och vad recensionen tycker om boken. Problemet med många recensioner i dagstidningar är att de hellre vill vara litteraturvetenskapliga miniuppsatser och använder ett språk som helt stöter bort mig. </span></span><br />
<br />
<span style="color: green;"><span style="color: black;">Sedan tar jag gärna också kringinformation, alltså om författaren och andra böcker, liknande böcker, filmatiseringar eller kuriosa. Gärna j</span></span><span style="color: green;"><span style="color: black;">ämförelser eller kopplingar som man gjort under läsningen till samtidshändelser av olika slag alternativt personliga kopplingar som görs. Problemet med en del nätrecensioner är att de kan bli ganska ointressanta, där det bara rabblas upp en kort sammanfattning av bokens innehåll, vilket blir helt värdelös läsning.</span></span><br />
<br />
<span style="color: green;"><span style="color: black;">Såhär är det nog:</span></span><br />
<span style="color: green;"><span style="color: black;">1. Läsbart</span></span><br />
<span style="color: green;"><span style="color: black;">2. Mer än bara innehållssummering</span></span><br />
<span style="color: green;"><span style="color: black;">3. Är boken värd att läsa?</span></span><br />
<span style="color: green;"><span style="color: black;">4. Kopplingar som man gjort vilket gör boken mer läsvärd</span></span><br />
<span style="color: green;"><span style="color: black;">5. Sätta boken i ett sammanhang (typ likt andra debutanter i år...)</span></span><br />
<span style="color: green;"><span style="color: black;">6. Kuriosa om författaren eller annat </span></span><br />
<br />
<span style="color: green;"><span style="color: black;">Och efter att skrivit om några böcker här fattar jag förstås att det är ganska svårt att gå iland med att få ihop en bra recension, men, men, man får väl fortsätta försöka.</span></span>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-44515561597596154702012-02-01T21:49:00.000+01:002012-02-01T21:49:48.528+01:00Hejdåtill en av mina absoluta favoritpoeter - Wislawa Szymborska har dött.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLDeeiJJHvbfTnev-TiqgKpVs1rR_sCj6Hl4VWiPMuqDbBlSEfuDIBysrm78FwePi8-xK9PvvlnaOSc2pZ8cB5eIHjkeM0T3PMgrpd3EmXSdsM6l1bG5DiJGxwX-_VSlmeR_u1KdW3G2Q/s1600/ws.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" sda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLDeeiJJHvbfTnev-TiqgKpVs1rR_sCj6Hl4VWiPMuqDbBlSEfuDIBysrm78FwePi8-xK9PvvlnaOSc2pZ8cB5eIHjkeM0T3PMgrpd3EmXSdsM6l1bG5DiJGxwX-_VSlmeR_u1KdW3G2Q/s1600/ws.jpg" /></a></div><br />
Hejdå Wislawa tack för alla fantastiska dikter!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-80857184152050168252012-01-31T18:00:00.001+01:002012-01-31T18:00:01.364+01:00SlashRockbiografier är väl lite av en specialgenre bland olika biografier. Särskilt hårdrockarbiografier tycks ha en särskild formel för hur de ska vara. Inspirerade av <em>The Dirt</em> (boken om Mötley Crüe) stoppas det in en lämplig mix mer eller mindre historier om sex, drugs n rock n roll och vips så är boken klar. <br />
Egentligen är det kanske ingen vidare litteratur, men jag tycker ju biografier är väldigt roande litteratur och givetvis ramlar jag över både en och annan rockbiografi. Och nu senast ramlade jag över <em>Slash</em>, av och om gitarristen i Guns n Roses, som såldes ut för 20 riksdaler på lokala ICA Maxi.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4R-e0DXieWUS8pqrIAjrptxaRvw9Eue9U2yqS-5T5exFnEtHsVXhHLz3puDS-svNm7C_EZI3W6FEvW8fD6kUFIS4GmLuUAjuUOdYvnRRkhNkE77jBSYowwEbMQHZb4NicchT7BrpH_kk/s1600/slash.bmp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" gda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4R-e0DXieWUS8pqrIAjrptxaRvw9Eue9U2yqS-5T5exFnEtHsVXhHLz3puDS-svNm7C_EZI3W6FEvW8fD6kUFIS4GmLuUAjuUOdYvnRRkhNkE77jBSYowwEbMQHZb4NicchT7BrpH_kk/s1600/slash.bmp" /></a></div>Som gammal synthare och sedan indiepopare har väl Guns aldrig varit mina husgudar, men det har ju varit svårt att undvika dem och visst hade de sina goda stunder. Slash hade ju också en ganska stark personlighet som liksom sken genom MTVrutan tillsammans med Axl Rose. Så, tillräckligt intressant för att bry sig kändes biografin.<br />
<br />
Tyvärr kan jag väl inte säga jag blev särskilt road eller engagerad av läsningen. Det är en ganska taffligt skriven bok. Om det är beror på översättningen eller att Bozza inte är någon höjdarförfattare är väl svårt säga, men taffligt är det. Det stör mig också att jag inte heller får någon riktig bild av personerna, vare sig någon av Gunsmedlemmarna eller andra figurer, inte ens Slash själv, blir riktigt levande för mig när jag läser. Det staplas massa händelser på varandra, men jag väntar och väntar på att personerna ska komma till liv och få någon slags personlighet, men där väntar jag förgäves. Jag kan också störa mig på Slash framställning där han väldigt tydligt slickar uppåt (Keith Richards, Billy Joel, Mötleyfolk och andra mer etablerade kändisar är alltid beskrivna med vördnad vad de än hittar på) och slår till nedåt genom att såga massa okända musiker från okända hårdrocksband. Däremot är han oerhört mån om att vara neutral och inte skriva direkt illa om sina gamla Guns-kompisar, vilket väl är hedervärt.<br />
<br />
Lite goda stunder bjöd väl boken trots allt på - roligt att Slash bakgrund och uppväxt inte alls verkar så olik Anthony Kieldis från Chilipeppers, han hade också några lite roande historier om olika låtars tillkomst. Efter att läst runt lite tycks att det inte är Slash biografi man ska ge sig an om man vill veta om Guns, utan istället basisten Duff McKagan enligt <a href="http://ihyllan.se/2011/november/its-so-easy-and-other-lies-duff-mckagan.html" target="_blank">andra bloggare.</a><br />
<em>Så här börjar det</em>: Det kändes som ett baseballträ mot bröstet, men svingat inifrån. Klara blå fläckar dök upp i ögonvrån. Det var abrupt, blodfritt och som en ljudlös smärta.<br />
<em>Annat jag tänkte på:</em> Musiker med brokig bakgrund, uppvuxen i Los Angeles under tidigt 1980-tal verkar vara en populär bas för musikbiografier - Anthony Kieldis, Mötley, hela Guns...Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-47479525724159274522012-01-29T12:26:00.000+01:002012-01-29T12:26:47.729+01:00BokbloggsjerkaBokbloggsjerka - nytt för mig, men uppenbarligen inte för bokbloggarfolk ute på nätet. Fattar jag rätt så blir det ett lite roligt sätt hitta nya bokbloggar och se vad folk tycker om lite olika saker. Det hela finns pedagogiskt och utförligt beskrivet <a href="http://alkb.se/bokbloggsjerka-27-30-januari" target="_blank">här</a> och med veckans fråga som lyder:<br />
<br />
<strong><span style="color: green;">Om du hittar en bok du gillar går du då bananas för att få tag på samtliga böcker som denna författare har skrivit?</span></strong><br />
<br />
Visst är det så, jag nördar ner mig ordentligt i alla nya bra författare jag hittar, söker på nätet och vill helst läsa varenda liten novell de skrivit. I efterhand är det också ganska roligt att ha läst både kända och väldigt okända saker av sådana som Aksel Sandemose eller Knut Hamsun, som jag gjorde djupdykningar i för några år sedan. Nuförtiden, men småfolk i huset, finns väl inte riktigt tiden att läsa allt på samma sätt. Men, dragningen finns visst kvar och sedan jag hittade Arne Dahl har jag läst 3 av hans deckare på raken och sett två av filmerna, så visst funkar det alltjämt så.Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-35161535089638112612012-01-15T21:02:00.000+01:002012-01-15T21:02:11.146+01:00Sol, Arel och Enoär huvudpersonerna i 7åringens kvällssagor. Sol, Arel & Eno en barnatrio som är huvudfigurer i fantasyhistorien om häxfolket. Nu är det tredje boken <em>Magiska krafter</em> som vi kommit till, och den är faktiskt inte helt tokig den här serien. Bättre än Jo Salmsons andra fantasyserie om almandrarna, den kunde ibland lite seg (men bara för mig, inte för den nöjde 7åringen).<br />
Det är ju förstås barnfantasy det handlar om, men figurerna är inte bara onda och goda och relationerna mellan dem verkar tillåtas bli lite komplicerade. Heja Sol!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-82682272203383807322012-01-10T18:00:00.000+01:002012-01-10T18:00:11.104+01:00Klassdeckare<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnsfoFgnQ87vkrVPHQYoEzdh_7ozbFjBQqirFNYDDNCfYKV6N5Tpb1RxWCPmIeSw5sdR_rm1bmLzbMrq97LIuuPNuio9fhejwUlt2QQ8GlvDNnUPYFafUwtHdKklGQMkdtBJJW-noEF_0/s1600/arne.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" rea="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnsfoFgnQ87vkrVPHQYoEzdh_7ozbFjBQqirFNYDDNCfYKV6N5Tpb1RxWCPmIeSw5sdR_rm1bmLzbMrq97LIuuPNuio9fhejwUlt2QQ8GlvDNnUPYFafUwtHdKklGQMkdtBJJW-noEF_0/s1600/arne.jpg" /></a></div>Arne Dahl var författaren i ropet här hemma under julhelgerna. Både med TVserie <em>Misterio</em>, men framförallt med de första böckerna jag vågat mig på av honom <em>Dödsmässa </em>och <em>En midsommarnattsdröm</em>. Dahls deckare handlar, som många väl redan vet, om A-gruppen, en slags elitteam av poliser som får särskilt knepiga fall att ta sig an. Jämfört med många andra deckare är det betydligt mer gruppfokus än annars. Istället för en/två luttrade hjältar som jagar skurkar får vi träffa ett rikt persongalleri, både gänget i A-gruppen och sedan ett antal andra mer eller mindre viktiga bifigurer. Skönt att slippa den vanlige van Veetereen/Rebus/ochsåvidare hjälten som harvar på, dricker whiskey och muttrar. Och imponerande att det faktiskt funkar att göra gruppen intressant. Jag dök ju in på <em>Dödsmässa,</em> en bok mitt i serien men det funkar ändå att figurerna blir intressanta och levande.<br />
<br />
Själva historien brakar loss med ett superspektakulärt bankrån där flera gisslan tas, bland annat polisen Hjelms exfru. Elitgruppen A-gruppen kopplas in tillsammans med alla upptänkliga andra inom polisen för att försöka lösa situationen. Historien hinner sedan ta ett antal olika vändor fram och tillbaka innan en ganska dramatisk upplösning.<br />
<br />
Det som gör <em>Dödsmässa </em>till en riktigt bra deckare är inte minst att Dahl lyckas göra den spännande, så där deckarspännande så den är svår att lägga från sig. Samtidigt är det ju på flera sätt mer komplex än vanliga nagelbitare brukar vara. Historien är ihopflätad med flera berättare, parallellspår om andra värlskriget, kalla kriget och USAs invasion av Irak. Det ger i några delar lite mer läsmotstånd, men jag tycker det fungerar utan att stöka till historien. <br />
<br />
Jag blev också riktigt imponerad av flera dialogdelar och beskrivningar av hur figurerna tänker och resonerar. Poliserna Hjelm och Holm har en scen där de skriver ett sms till Hjelms exfru som är gisslan i ett bankrån, och det är en lysande skildring både hur de försöker skriva meddelandet och hur exfrun tänker när hon tar emot det. <br />
<br />
Allt som allt, kanske den bästa deckaren under 2011?Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-60086805178417952022012-01-09T17:30:00.000+01:002012-01-09T17:30:25.911+01:00Bokval...Julklappen 2011 blev presentkort på Adlibris. Nice, men svårt val vad som lockar mest... Väljer nog till slut mellan <br />
1) Fullborda 1Q84trilogin<br />
2) Köpa ett gäng pocketböcker att fylla på i hyllorna medUnknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-34115955395556575452012-01-08T22:41:00.000+01:002012-01-08T22:41:49.621+01:002011 - TilläggNyss var det sista, sista inlägget om 2011. Men, det visade sig att det inte alls var färdigt riktigt, så här blir ett bonusinlägg om 2011, efterskrift, tillägg... Det som inte kom med <br />
Emil Jensen och låten "Lite väl John och Yoko" dök hela tiden upp i mitt huvud när jag läste <em>Norwegian Wood</em>. Är det inte samma historia fast berättade på 3½ minut respektive i en rik roman?<br />
<br />
Geografiskt blev det nog mest Storbritannien. En del USA och sedan lite av varje - Norge, Finland, Portugal, Frankrike, Sverige, Japan och säkert några till...<br />
<br />
Ett dilemma när jag tänker tillbaka på 2011 är att välja årets bästa svenska bok. Egentligen står matchen mellan två böcker: <em>Mordets praktik </em>av Kerstin Ekman och <em>Dödsmässa</em> av Arne Dahl. Båda två är utmärkta böcker, men på olika sätt och jag har läst dem på väldigt olika sätt. <em>Dödsmässa</em> är ju en deckare, välskriven och med ambitioner på att väcka mer tankar än dussindeckaren, men likväl en deckare - hyfsat lättläst och spännande så det är svårt att lägga den från sig. <em>Mordets praktik </em>är inte heller svårläst, men den har förstås inte samma tempo eller bladvändarspänning som en deckare. Jag tyckte väldigt mycket om miljöskildringarna av gamla Stockholm och de inre funderingarna hos den gode doktorn, men av det blir det inte bladvändarspänning utan god litteratur. Två väldigt olika läsupplevelser helt enkelt, slutsats att här inte koras någon vinnare utan dött lopp mellan deckaren och Kerstin E.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-73069954641502581782012-01-06T20:01:00.000+01:002012-01-06T20:01:00.136+01:002011 - De bästa böckernaNu är det dags att sätta punkt för år 2011!<br />
Efter 20 summeringar av 2011 kommer äntligen den slutliga listan, den sista summeringen, den sista posten om 2011. <br />
<br />
De bästa böckerna 5 i topp <br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-oo7LR9a12Cc/TwNjZ3CDFcI/AAAAAAAAAFs/oQN7D97tHMg/s1600/untitledjose.bmp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" rea="true" src="http://2.bp.blogspot.com/-oo7LR9a12Cc/TwNjZ3CDFcI/AAAAAAAAAFs/oQN7D97tHMg/s1600/untitledjose.bmp" /></a></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-580krBmklXQ/TwNjc4uFcYI/AAAAAAAAAF0/OR2O3qZYWeY/s1600/oks.bmp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" rea="true" src="http://3.bp.blogspot.com/-580krBmklXQ/TwNjc4uFcYI/AAAAAAAAAF0/OR2O3qZYWeY/s1600/oks.bmp" /></a></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-k-ThMqG4Kds/TwNjgehsEkI/AAAAAAAAAF8/nL8-ugqhQGY/s1600/arne.bmp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" rea="true" src="http://1.bp.blogspot.com/-k-ThMqG4Kds/TwNjgehsEkI/AAAAAAAAAF8/nL8-ugqhQGY/s1600/arne.bmp" /></a></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-sD_Gt4xYeRg/TwNjlfsGb0I/AAAAAAAAAGE/zPkaeCfLMe4/s1600/haru.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" rea="true" src="http://2.bp.blogspot.com/-sD_Gt4xYeRg/TwNjlfsGb0I/AAAAAAAAAGE/zPkaeCfLMe4/s1600/haru.jpg" /></a></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-EgyMDMGD75o/TwNjnMHpEtI/AAAAAAAAAGM/1BzAjzL6zH8/s1600/knaus.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" rea="true" src="http://3.bp.blogspot.com/-EgyMDMGD75o/TwNjnMHpEtI/AAAAAAAAAGM/1BzAjzL6zH8/s1600/knaus.jpg" /></a></div><br />
<br />
God fortsättning 2012!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-49584526768761220982012-01-05T20:11:00.000+01:002012-01-05T20:11:01.112+01:002011 - DeckareDeckare får givetvis ett eget uppslag - denna specialgenre som alltid ska föräras ett par egna hyllor i bokhandlarna. Det svåra att sammanfatta deckarläsning är för mig alltid att jag har nedrans svårt att komma ihåg riktigt vad jag läst för några historier. Även om det är riktigt bra deckare kan jag ibland ändå inte riktigt minnas dem efteråt. Förvisso kan det ju vara så med andra böcker också, men deckare är värst.<br />
<br />
Minnesvärt var i alla fall att upptäcka Arne Dahl, långt efter alla andra men precis innan filmatiseringarna av böckerna hans. <a href="http://jagharenbokblogg.blogspot.com/2011/06/bla-gryning-ar-den-sista-delen-i-ann.html" target="_blank">Ann Cleeves avslutning på Shetlandsserien </a>kvalar också in i kategorin bra deckare som höjer sig över resten. Dennis Lehanes KenzieGennaro-comeback med <em>En mörk välsignelse </em>var förstås också en bra deckare. <br />
Men annars... Jag minns titlarna på ett par stycken och känner på mig att jag glömt ett gäng lika fort som jag avslutade dem. Mest deckarsugen inför 2012 är jag nog på <a href="http://erikasbokprat.blogspot.com/2011/11/mannen-fran-albanien-av-magnus.html" target="_blank">Magnus Montelius</a> deckare, stämmer mina förhandsvibbar av den är den väl värd att ha med på deckarlistan 2012.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-59601060040189241292012-01-04T20:11:00.001+01:002012-01-04T20:11:00.237+01:002011 - AvlidnaFörfattare som avlidit 2011?<br />
Inga som jag haft några starka bokband till, men några jag i alla fall känt till:<br />
<br />
Vaclav Havel, tjecken. Men, jag har aldrig läst något av honom, utan känner mest till honom för han var president därnere och dessutom blivit omnämnd i Grotescosången om Göteborg.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/yz8Fwj9i29Y?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div><br />
Birgitta Trotzig, akademiledamoten. Henne tror jag att jag läste något av under litt.vet utbildningen, men i så fall verkar det inte gjort något bestående intryck. Hon såg alltid så allvarlig och dyster ut på alla bilder, så jag har nog aldrig riktigt vågat mig på hennes böcker.<br />
<br />
Dessutom känner jag vagt igen namnen Christa Wolf, en tysk dramatiker som väl var i ropet kring 1980-talet och Christopher Hitchens, amerikan som väl mer var debattör än författare.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-41104728763263112112012-01-03T20:11:00.000+01:002012-01-03T20:11:00.443+01:002011 - PrattoppenEn mycket subjektiv topplista över vilka författare andra pratade om under 2011. <br />
Folk jag känner, folk jag inte känner, hemma, på jobbet, på bussen eller varsomhelst jag snappat upp det. <br />
<br />
1. Camilla Läckberg<br />
<br />
2. <em>Hundraåringen som försvann</em> (kommer inte på vad han heter författaren)<br />
<br />
3. Lars Kepler<br />
<br />
4. Fjodor Dostojevskij<br />
<br />
5. Jan Guillou<br />
<br />
Och när jag tänker på det har jag faktiskt läst 4 av de 5 på topplistan, dock inte en enda i år.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-gIFVmXPKy8U/TveNAfXpXZI/AAAAAAAAAE8/zWrtn93X7J0/s1600/l%25C3%25A4ckberg.bmp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" rea="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-gIFVmXPKy8U/TveNAfXpXZI/AAAAAAAAAE8/zWrtn93X7J0/s1600/l%25C3%25A4ckberg.bmp" /></a></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-60211928060832575422012-01-02T20:11:00.002+01:002012-01-02T20:11:00.208+01:002011 - biografier<em>Hjälp vem är jag </em>var väl i år jag läste? Bitvis intressant, men kanske kunde blivit än mer - bra. Zlatanboken var väl störst i media och fyllde mig med känslan att "nej, den tänker jag fan inte läsa". Men, det kommer jag säkert göra någon gång framöver, när jag kopplar av från känslan av att haka på jättehypen. Så värst angelägen vet jag inte om den verkar - jaha, Zlatan var osams med någon tjomme i Ajax, och?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-k2UfpjRTnoE/TvjpuXjV2MI/AAAAAAAAAFI/5rikGoIEDCs/s1600/patti.bmp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" rea="true" src="http://1.bp.blogspot.com/-k2UfpjRTnoE/TvjpuXjV2MI/AAAAAAAAAFI/5rikGoIEDCs/s1600/patti.bmp" /></a></div>Egentligen är nog den biografi jag tänkt mest trånande på under 2011 <em>Just kids</em> av rockdamen Patti Smith. Men, den blev det inte 2011 utan finns kvar på min växande lista över olästa fina böcker.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-19495751713443509602012-01-01T20:11:00.003+01:002012-01-01T20:11:01.139+01:002011 - Boktolva 2012Årets första dag 2012 och en kombinerad tillbakablick över författare som inte blev lästa i år heller och samtidigt ett hopplock av författare jag ska försöka läsa 2012. <br />
Boktolva är ett begrepp som jag lånar från <a href="http://www.enligto.se/2011/12/15/boktolva-2012/" target="_blank">den här bloggen</a> och är någon slags utmaning att få läst författare som liksom bara blivit stående i bokhyllan eller funnits i bakhuvudet. Ursprungsidén är att beta av ett namn från listan per månad, men det tror jag inte jag lyckas med utan jag är nöjd om jag kan bocka av några stycken när året är slut. På min lista hamnar hursomhelst 13 namn, ett för varje månad och så blev det etrt extra.<br />
<br />
Så, min boktolva för 2012 är den här:<br />
<br />
Muriel Barbery <br />
<br />
Sigrid Combüchen<br />
<br />
Jonathan Franzen<br />
<br />
Siri Hustvedt<br />
<br />
Halldór Laxness<br />
<br />
Bodil Malmsten<br />
<br />
Amos Oz<br />
<br />
Philip Roth<br />
<br />
Sciene Fiction som inte är Philip K Dick<br />
<br />
Sara Stridsberg<br />
<br />
Antonio Tabucci<br />
<br />
Markus Zusak<br />
<br />
Vara med och läsa och bokcirkla om någon bok på <a href="http://www.bokcirkelonline.com/" target="_blank">bokcirkelonline</a><br />
<br />
Listan är inte helt sann mot ursprungsidéen, det blev inte bara författare utan även science fiction som genre och bokcirkelprojektet fick vara med. Dessutom får jag ju bekänna att jag faktiskt har läst Hustvedt, men det var så länge sedan att det inte räknas längre...Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-12908732060737018502011-12-31T20:11:00.002+01:002012-01-01T18:16:29.598+01:002011 - TopplistaEn gång om året är det roligare vara skivbloggare än bokbloggare. Det är nu, när det nalkas nyår. Då är det bland skivfolket självklart att ha topplistor, årsbästa om album, låtar och artister. Bland bokfolk är det ju inte alls lika självklart, kanske till och med förkastligt som inte tillräckligt fint. Men, topplistor är roliga och min första topp 5 lista för år 2011 får bli den här:<br />
<br />
<strong>Topplistan över böcker eller bokhändelser att minnas från 2011</strong><br />
<br />
1.<strong> Karl-Ove Knausgård</strong><br />
För att jag upptäckte hans författarskap och för han dominerade både boklådor och tidningar.<br />
<br />
<strong>2. Tomas Tranströmer</strong><br />
Ja, för att han äntligen fick Nobelpriset.<br />
<br />
<strong>3. Ann Heberlein</strong><br />
För att hon skrev en bok och för att hon är läsvärd och klartänkt.<br />
<br />
<strong>4. Harry Potter</strong><br />
Därför att han gjorde entré i både bokformat och filmformat här hemma.<br />
<br />
<strong>5. Babel</strong><br />
För att han slutar programledaren och för att de troget kämpar på i televisionen.<br />
<br />
<strong>6. Arne Dahl</strong><br />
För att jag, sent omsider, vågade mig på hans deckare och hittade en ny deckarfavorit.<br />
<br />
<strong>7. David Lagercrantz</strong><br />
För jag upptäckte den riktigt bra <em>Syndafallet i Winslow</em> och för att han, via Zlatan, dominerade topplistorna under hösten 2011.<br />
<br />
<strong>8. Julia Donaldson</strong><br />
En fantastisk barnboksvärld av färgstarka bilder, rim, och historier med finurliga vinkar. <br />
<br />
Gott nytt år!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-26480137056253760422011-12-30T20:11:00.004+01:002011-12-30T20:11:00.296+01:002011 - I andra barnrummetI 7åringsrummet där hände det saker under 2011. Böckerna blev plötsligt roliga inte bara för 7åringen, utan minst lika mycket för mor och far. Riktiga kapitelböcker, med humor som var roligt på riktigt och historier som kunde vara spännande på riktigt.<br />
Eller, jag ska väl inte ljuga och påstå att varenda bok var så roande att läsa. Lasse Maja böckerna är väl ok, men kan bli enormt tjatiga i längden. Istället minns jag Harry Potter första två böckerna, dessutom med efterföljande filmer. Finfint att äntligen få komma så långt bland barnböckerna!<br />
Annat aktuellt var almandrernaserien, enkla fantasyinspirerade böcker, som på något sätt fångade 7åringen till fullo. Och samma författare, Jo Salmson, hade en annan serie, om flickan Sol, som också lästes flitigt i barnrummet. <br />
Sedan var det förstås de första egna travande stegen mot att börja läsa, de allra mest lättlästa böckerna lånade från skolan. Häftigt förstås, men <em>Sopor blir jord</em> är inte en bok att minnas för innehållet.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-21361556317829053122011-12-29T20:11:00.001+01:002011-12-29T20:11:00.290+01:002011 - KlassikerTunnsått på den fronten. Francosie Sagan <em>Bonjour Tristesse </em>var nog den enda jag ägnade mig åt. Till synes lättläst, men listigt skriven. Levnadsbejakande och ganska mörk historia. Känns som det finns en mängd liknande böcker som inte alls kvalar inte som klassiker utan som något helt annat, men där är förstås en hyfsat stor skillnad i klass på Saganboken och de andra. <br />
Jose Saramago och <em>Blindheten</em> kanske också kan kvala in som klassiker? Han är ju ändå Nobelpristagare och <em>Blindheten</em> är väl en av hans kändare romaner. Trots att han envisas med att proppa sidorna fulla med ord utan antydan till styckesindelning, så tyckte jag mycket om boken. <br />
Annars var väl Dostojevskij det klassikernamn som jag ramlade över ibland - någon läste honom, jag läste Knausgård som läste honom och någon annan läste någon annan bok där man läste Dostojevskij. Men ingen Dosto för mig i år, får skylla på småbarnsår fortfarande...Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-45408281104706177432011-12-28T20:11:00.002+01:002011-12-28T20:11:00.337+01:002011 - Årets bibliotikarieÄr den underhållande och belästa <a href="http://www.dn.se/Stories/stories-kultur/fraga-bibliotekarien" target="_blank">Jenny Lindh</a> som skriver varje söndag (eller något sådant) i DN. En liten frågespalt på någon halvsida som kan lyfta hela tidningen en grådaskig höstdag. Ni som inte läst hennes beskrivning av <a href="http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/vad-luktar-biblioteksbocker" target="_blank">Paul Auster läsaren</a> har något mycket roande att se fram emot!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-17101310039873152602011-12-27T20:11:00.000+01:002011-12-27T20:11:00.043+01:002011 - NovellerNoveller - ett förtjusande format. <br />
Men, ändå, summerar jag noveller år 2011 så kan det kort summeras - <br />
Alice Munro. <br />
Ja, några andra noveller som ens kom i närheten av hennes ramlade jag inte över under 2011. Ska jag vara petig läste jag nog de flesta av hennes noveller redan 2010, men det gick alldeles utmärkt att ta dem ett varv till. Riktigt, riktigt bra helt enkelt. <br />
Annars var väl årets novellgrej att ett <a href="http://www.novellix.se/" target="_blank">trevligt litet förlag</a> satsade på att man skulle kunna köpa sig en liten novell i sin lokala pressbyrå. Här i staden blev det väl kortlivat och inte hittar jag de här fina böckerna hos presshandlaren, men en fin idé var det. Det fanns några halvintressanta titlar första vändan, främst Jens Liljestrand som inte alls är så dum novellförfattare.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-52739523226952390062011-12-26T20:11:00.000+01:002011-12-26T20:11:00.028+01:002011 - DebattOch det blev böcker som debatterades i media år 2011 också.<br />
Knausgård kanske allra mest. Efter andra boken läste folk mer eller mindre slarvigt och antydde att han var en småläskig grottmänniska som sågade både Stockholm och pappaledigheter. <br />
<em>Happy Happy, </em>en antologi med skiljsmässotexter där skiljda mammor var glada över att vara skiljda gjorde DN och Hanne Kjöler upprörda och en ganska larvig debatt följde. <br />
Zlatan-boken debatterades väl också. Eller kanske inte debatterades så mycket, utan mer basunerades kring vilka andra sportisar han sågade eller bråkat med. För övrigt en intressant bokskapelse som nu i jul sålts som erbjudande hos Rusta här i staden.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8892536724763544982.post-15322015994528757482011-12-25T20:11:00.003+01:002011-12-25T20:11:00.074+01:002011 - Ambivalens2011 års ambivalenskänsla - det var japanen Haruki Murakami. Å ena sidan fängslande och vackert med färgstarka och väldigt levande karaktärer. Å andra sidan tröttsamt, oengagerande och liksom uppblåst överskattat. <em>Norwegian Wood, Vad jag pratar om när jag pratar om löpning </em>och de två första delarna av <em>1Q84</em> var min Murakamiläsning. Dessutom filmatiseringen av <em>Norwegian Wood, </em>så Murakami och jag har umgåtts en del under året.<br />
Och det började så bra. <em>Norwegian Wood</em> är en ofta fantastisk bok, kärleksfull, sorgsen, vemodig och fascinerande. Vissa passager är jag enormt förtjust i, inte minst de olika tillbakablickarna som författarjaget gör från någonslags nutid. Inledningen där han hör någon version av Norwegian Wood i ett flygplan är en typisk sådan, fenomenal inledning. Sedan gillade jag hur fint han lyckas skildra karaktärerna i boken, och att han lyckas göra dem fascinerande och lite gåtfulla utan att det blev konstlat. Hela boken är lite gåtfull, trots att den är så ordrik och berättar mycket, så är det så mycket som inte berättas. Vad hände med rumskompisen Stormtruppern? Alla personers bakgrund och föräldrar var liksom frånvarande och nämndes knappt, och så vidare. Tempot är visserligen asiastiskt långsamt och det var inte en bok jag sträckläste, men likväl var den väldigt drabbande och stannade kvar länge. (Tyvärr var jag väl inte lika gripen av filmen, men det kan man väl inte lasta Murakami för...)<br />
<em>Vad jag pratar om när jag pratar om löpning </em>var visserligen intressant läsning, men knappast omistlig. Det magiska och gåtfulla från Norwegian fanns ju inte där i självbiografin, men lite intressanta betraktelser fick man istället.<br />
<em>1Q84</em> var väl boken som väckte ambivalensen ordentligt. Å ena sidan det gåtfulla, lite magiska och fascinerande. Med flera spännande figurer, fint beskrivna. Men, samtidigt flera delar som inte alls klaffade så bra. Sega partier, taffliga skildringar, oengagerande. Vet inte riktigt om jag är så imponerad eller engagerad i little people och luftpuppor. <br />
<br />
Ambivalens. Så nedrans bra. Och samtidigt så nedrans ointressant.Unknownnoreply@blogger.com0