lördag 31 december 2011

2011 - Topplista

En gång om året är det roligare vara skivbloggare än bokbloggare. Det är nu, när det nalkas nyår. Då är det bland skivfolket självklart att ha topplistor, årsbästa om album, låtar och artister. Bland bokfolk är det ju inte alls lika självklart, kanske till och med förkastligt som inte tillräckligt fint. Men, topplistor är roliga och min första topp 5 lista för år 2011 får bli den här:

Topplistan över böcker eller bokhändelser att minnas från 2011

1. Karl-Ove Knausgård
För att jag upptäckte hans författarskap och för han dominerade både boklådor och tidningar.

2. Tomas Tranströmer
Ja, för att han äntligen fick Nobelpriset.

3. Ann Heberlein
För att hon skrev en bok och för att hon är läsvärd och klartänkt.

4. Harry Potter
Därför att han gjorde entré i både bokformat och filmformat här hemma.

5. Babel
För att han slutar programledaren och för att de troget kämpar på i televisionen.

6. Arne Dahl
För att jag, sent omsider, vågade mig på hans deckare och hittade en ny deckarfavorit.

7. David Lagercrantz
För jag upptäckte den riktigt bra Syndafallet i Winslow och för att han, via Zlatan, dominerade topplistorna under hösten 2011.

8. Julia Donaldson
En fantastisk barnboksvärld av färgstarka bilder, rim, och historier med finurliga vinkar.

Gott nytt år!

fredag 30 december 2011

2011 - I andra barnrummet

I 7åringsrummet där hände det saker under 2011. Böckerna blev plötsligt roliga inte bara för 7åringen, utan minst lika mycket för mor och far. Riktiga kapitelböcker, med humor som var roligt på riktigt och historier som kunde vara spännande på riktigt.
Eller, jag ska väl inte ljuga och påstå att varenda bok var så roande att läsa. Lasse Maja böckerna är väl ok, men kan bli enormt tjatiga i längden. Istället minns jag Harry Potter första två böckerna, dessutom med efterföljande filmer. Finfint att äntligen få komma så långt bland barnböckerna!
Annat aktuellt var almandrernaserien, enkla fantasyinspirerade böcker, som på något sätt fångade 7åringen till fullo. Och samma författare, Jo Salmson, hade en annan serie, om flickan Sol, som också lästes flitigt i barnrummet.
Sedan var det förstås de första egna travande stegen mot att börja läsa, de allra mest lättlästa böckerna lånade från skolan. Häftigt förstås, men Sopor blir jord är inte en bok att minnas för innehållet.

torsdag 29 december 2011

2011 - Klassiker

Tunnsått på den fronten. Francosie Sagan Bonjour Tristesse var nog den enda jag ägnade mig åt. Till synes lättläst, men listigt skriven. Levnadsbejakande och ganska mörk historia. Känns som det finns en mängd liknande böcker som inte alls kvalar inte som klassiker utan som något helt annat, men där är förstås en hyfsat stor skillnad i klass på Saganboken och de andra.
Jose Saramago och Blindheten kanske också kan kvala in som klassiker? Han är ju ändå Nobelpristagare och Blindheten är väl en av hans kändare romaner. Trots att han envisas med att proppa sidorna fulla med ord utan antydan till styckesindelning, så tyckte jag mycket om boken.
Annars var väl Dostojevskij det klassikernamn som jag ramlade över ibland - någon läste honom, jag läste Knausgård som läste honom och någon annan läste någon annan bok där man läste Dostojevskij. Men ingen Dosto för mig i år, får skylla på småbarnsår fortfarande...

onsdag 28 december 2011

2011 - Årets bibliotikarie

Är den underhållande och belästa Jenny Lindh som skriver varje söndag (eller något sådant) i DN. En liten frågespalt på någon halvsida som kan lyfta hela tidningen en grådaskig höstdag. Ni som inte läst hennes beskrivning av Paul Auster läsaren har något mycket roande att se fram emot!

tisdag 27 december 2011

2011 - Noveller

Noveller -  ett förtjusande format.
Men, ändå, summerar jag noveller år 2011 så kan det kort summeras -
Alice Munro.
Ja, några andra noveller som ens kom i närheten av hennes ramlade jag inte över under 2011. Ska jag vara petig läste jag nog de flesta av hennes noveller redan 2010, men det gick alldeles utmärkt att ta dem ett varv till. Riktigt, riktigt bra helt enkelt.
Annars var väl årets novellgrej att ett trevligt litet förlag satsade på att man skulle kunna köpa sig en liten novell i sin lokala pressbyrå. Här i staden blev det väl kortlivat och inte hittar jag de här fina böckerna hos presshandlaren, men en fin idé var det. Det fanns några halvintressanta titlar första vändan, främst Jens Liljestrand som inte alls är så dum novellförfattare.

måndag 26 december 2011

2011 - Debatt

Och det blev böcker som debatterades i media år 2011 också.
Knausgård kanske allra mest. Efter andra boken läste folk mer eller mindre slarvigt och antydde att han var en småläskig grottmänniska som sågade både Stockholm och pappaledigheter.
Happy Happy, en antologi med skiljsmässotexter där skiljda mammor var glada över att vara skiljda gjorde DN och Hanne Kjöler upprörda och en ganska larvig debatt följde.
Zlatan-boken debatterades väl också. Eller kanske inte debatterades så mycket, utan mer basunerades kring vilka andra sportisar han sågade eller bråkat med. För övrigt en intressant bokskapelse som nu i jul sålts som erbjudande hos Rusta här i staden.

söndag 25 december 2011

2011 - Ambivalens

2011 års ambivalenskänsla - det var japanen Haruki Murakami. Å ena sidan fängslande och vackert med färgstarka och väldigt levande karaktärer. Å andra sidan tröttsamt, oengagerande och liksom uppblåst överskattat. Norwegian Wood, Vad jag pratar om när jag pratar om löpning och de två första delarna av 1Q84 var min Murakamiläsning. Dessutom filmatiseringen av Norwegian Wood, så Murakami och jag har umgåtts en del under året.
Och det började så bra. Norwegian Wood är en ofta fantastisk bok, kärleksfull, sorgsen, vemodig och fascinerande. Vissa passager är jag enormt förtjust i, inte minst de olika tillbakablickarna som författarjaget gör från någonslags nutid. Inledningen där han hör någon version av Norwegian Wood i ett flygplan är en typisk sådan, fenomenal inledning. Sedan gillade jag hur fint han lyckas skildra karaktärerna i boken, och att han lyckas göra dem fascinerande och lite gåtfulla utan att det blev konstlat. Hela boken är lite gåtfull, trots att den är så ordrik och berättar mycket, så är det så mycket som inte berättas. Vad hände med rumskompisen Stormtruppern? Alla personers bakgrund och föräldrar var liksom frånvarande och nämndes knappt, och så vidare. Tempot är visserligen asiastiskt långsamt och det var inte en bok jag sträckläste, men likväl var den väldigt drabbande och stannade kvar länge. (Tyvärr var jag väl inte lika gripen av filmen, men det kan man väl inte lasta Murakami för...)
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning var visserligen intressant läsning, men knappast omistlig. Det magiska och gåtfulla från Norwegian fanns ju inte där i självbiografin, men lite intressanta betraktelser fick man istället.
1Q84 var väl boken som väckte ambivalensen ordentligt. Å ena sidan det gåtfulla, lite magiska och fascinerande. Med flera spännande figurer, fint beskrivna. Men, samtidigt flera delar som inte alls klaffade så bra. Sega partier, taffliga skildringar, oengagerande. Vet inte riktigt om jag är så imponerad eller engagerad i little people och luftpuppor.

Ambivalens. Så nedrans bra. Och samtidigt så nedrans ointressant.

lördag 24 december 2011

2011 - Läsupplevelse

En försommardag, tillräckligt varm för att njuta av att vara i solen men fortfarande så kallt att skuggplatserna känns som BURR. Jag har varit på universitetsbiblioteket och lämnat tillbaka ett par faktaböcker och hade tid över så ägnade en stund åt diverse nyheter på en hylla. Bland alla faktaböcker i obskyra ämnen fanna jag andra delen av Knausgårds Min kamp, då rätt så nyutgiven.

Jag ska om en stund in på något slags möte, men det är för tidigt att gå dit men för lite tid att åka tillbaka till jobbet. Därför smiter jag in på gården mellan några anonyma höghus, hittar en bänk i solen och testar början på Knausgårds bok. Och, den är fantastisk! Fantastisk! Han har fångat precis just det där hur det är att vara småbarnsförälder, all härlighet och samtidigt alla de där planerna som aldrig blir som man tänkt utan slutar med ett stort blöjbyte.

fredag 23 december 2011

2011 - De som inte blev lästa

Ja, de där stackars böckerna som jag tänkte läsa. Eller, värre, började läsa men de lyckades inte fånga intresset.
Ann Cleeves nya serie kom jag inte långt i innan den försvann in i hyllan. Karin Wahlbergs Matthandlare Olssons död blev bara halvläst och Ett frustet liv står kvar oläst. Den där novellsamlingen För världens barn, det återstår ganska många noveller i den.
Oläst är Måns Kallentoft. Lars Keplers andra bok, fick jag i pocket, men lyckades slarva bort någonstans.  Ines min själs älskade kämpade jag tappert med, men inte kom jag till slutet inte. Håkan Nessers sommarföljetong i DN, den var väl inget fel på, men en tidningsföljetong har jag nog aldrig lyckats med.

torsdag 22 december 2011

2011 - Författare med humor

Humor och böcker är en svår kombination. Några få blir riktigt bra, men ärligt talat är det väl få av mina favoritböcker som är just humoristiska.
Det mest roande man kunnat läsa 2011 är Hanna Hellqvist krönikor i DN. De är humoristiska, visserligen ganska mörka, självutlämnande och en massa annat man också Men, hon har en fantastisk humor som lyfter det mesta hon skriver, vilket tillsammans med en träffsäker iakttagarblick gör henne till det mest roande att läsa 2011.

onsdag 21 december 2011

2011 - I ena barnrummet

Där härskade Julia Donaldson. Gruffalon, Lill Gruffalon, Herr Pinneman och inte minst Kurre Kravatt roar vår 4åring. Kombinationen rim, fina teckningar (Axel Schaffer) och lite fyndiga historier passar honom och mig ypperligt. Ett särskilt plus ger jag till Herr Pinnemans äventyr, för den har en väldigt fin, lite sorglig ton, men, som det ska vara ett lyckligt slut!

tisdag 20 december 2011

2011 - Nobelpriset

Ja, det måste väl vara en av de litteraturhändelser som kvalar in varje år bland händelserna.
Men, inte varje år blir jag lika glad som jag blev i år - Tomas Tranströmer, kanske den förste poet jag tyckte var bra så där på riktigt, och nog faktiskt den poet jag alltjämt värderar högst. Bildspråket hans är helt makalöst, och allt annat med... Ja, analysera hans storhet lämnar jag åt andra som gjort det mycket klokare och bättre, men riktigt, riktigt bra är han och riktigt, riktigt rätt var det att han fick priset.




Och att tycka så här verkar inte direkt vara något ovanligt, tror inte jag läst en enda kritisk text om Nobelpriset till Tranströmer. Annat verkar det varit då Harry Martinsson fick priset 1974, sedan kan man ju fundera på om det beror på ett annorlunda debattklimat, en mer internationell pristagare eller annat...

Dessutom var det ju pluspoäng med Tranströmströmer-priset eftersom han inte endast är poet, utan tidigare även varit psykolog. Yiipee!

måndag 19 december 2011

2011 - Hejdå


Inte mycket kvar av 2011 nu. Snart tolvslag på Skansen med Jan, Tennysondikt och hej till 2012. Men, först ska 2011 hinna summeras med topplistor, sammanfattningar och krönikor kring det som hänt.
Så ock på denna blogg - 2011 summeringen startar här och rullar på i så många dagar som behövs för att summera.

Den korta sammanfattningen av bokåret 2011 är att det varit ett helt ok bokår, men inte det mest intensiva eller med de flesta höjdpunkterna. Två författare har jag läst en hel del av - Karl Ove Knausgård och Haruki Murakami, båda nya bekantskaper för mig. Annars ganska blandat, men mest nutida romaner blandat med en och annan självbiografi. Och förstås barnlitteraturen - för sjuåringen kapitelböcker åt fantasyhållet medan 4åringen nu klarar enklare historier med lite tokiga händelseförlopp.

söndag 18 december 2011

Sju jävligt långa dagar...

var inte en särskilt minnesvärd bok.
Manlig chic-lit skulle man väl kunna ha som genre. (Men, jag har aldrig läst någon riktig chic-lit, så det bygger väl bara på mina förutfattade åsikter...)
Nick Hornby inspirerat stod det någonstans, och det fanns väl någon vag beröringspunkt men inte så mycket. Hornby lyckas skapa romanfigurer som är levande och värda att engagera sig i, det fanns inte mycket av det i Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar. Dessutom är Hornby riktig rolig att läsa, och visst fanns det en och annan smålustig scen i Sju men det kunde gärna varit många fler, eller varvade med lite mer intressant.
Det som var tröttsamt var nog förutsägbarheten i boken. Ett gäng ganska stereotypa karaktärer får vara med i ett gäng halvcrazy situationer och så var boken klar.
Men, men, trötta höstkvällar innan ögonlocken ramlar igen var det väl helt ok nivå på boken, men bättre än så blev den aldrig.

Några amdra bokbloggar verkar tycka att boken är riktigt kul och skruvat rolig, men där hade de fel ;-)

Så börjar det: "Pappa är död" säger Wendy så där lite i förbifarten, som om det hänt förr, som om det hänt varje dag."
Annat jag tänkte på: Var det inte längesen Nick Hornby kom ut med någon ny bok?

söndag 4 december 2011

Julklapp 2011

Julklappsbok? Ibland har man ju tur och får ett så fint paket som en julklappsbok. Knausgård förra året var ju en fullträff till exempel. I år blev jag väldigt sugen på Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen. Grejen med Ekman är att hon får det att verka vara simpla historier, nästan lite tramsiga. Men, sedan finns där riktigt mycket mer innehåll än i merparten av böcker som samlar damm i hyllorna.
Mordets praktik läste jag tidigare i år, och som väntar var den riktigt bra, om än inte hennes bästa. Särskilt gillade jag i den boken Stockholmsskildringarna från sekelskiftet någon gång, de var så riktiga att man nästa kastades dit och vandrade runt i små kvarter bland fattigdom och dåtid.
Och Ekman blev jag förstås lite sugen på efter att läst den här intervjun kring hennes senaste bok.